kattaa

Ja, snart var det ett år sedan jag skrev ner det förra inlägget (fast på den andra bloggen då).

Vad har hänt sedan dess?

Jo först vill jag berätta att jag ganska länge har misstänkt att min ena farbror har alkoholmissbruk också.
Och det tycker jag att jag fick ett ganska bra svar på sommaren 2007 då vi var i sommarstugan och hade släktträff och alla drack litegrann, förrutom jag och mina bröder som skulle hem på kvällen. Då satt min farbror med en öl hela tiden men var ändå ganska full på något underligt sätt... I alla fall jag (jag tror även också mina bröder) förstod att han måste ha haft något starkare inne i stugan eftersom han gick in och ut flera gånger...typiskt pappas beteende.

Hur som helst så hade vi träff i stugan även denna sommar, alltså 2008. Fast då bara med pappas syskon och farfar + jag och mina bröder...vi som äger stugan helt enkelt. Min farbror som jag tycker har problem var inte där och då tänkte jag att jag skulle ta upp det med de som var där och se om de hade sett samma sak som jag.

Då säger min andra farbror "Jo men Katarina, du förstår, han har bara en hög alkoholkonsumtion...han har inte problem som din pappa har". Fattar någon hur sjukt jag tycker det är att man kan stå och säga att det inte är samma problem när de beter sig likadant? Fast i och för sig så har han ju inte spårat ut som pappa har, tack och lov, men jag tycker ändå att man ska ta det på allvar så fort som möjligt.
Då berättade jag att han alltid drack något vinglas när jag var där och hälsade på då jag var mindre...men jag fick samma svar där...hög konsumtion av alkohol=inget problem.

Vissa kanske inte vill se allvaret i det hela, men det gör jag, och kommer alltid att göra då jag ser att folk konsumerar alkohol på ett sätt där de vill hålla det hemligt eller att det blir till en vana som ej kan brytas.

Hur som helst så har jag inte hört något mer om det då jag inte orkade disskutera med folk som inte vill förstå.
Men man kan bli besviken på folk som är anhöriga till en och inte ser när en annan anhörig går samma väg.

Jag blev i alla fall överlycklig när en annan av mina farbröder säger att han tycker att de varit för snälla mot min pappa och att han ångrar att de inte lät pappa få ta sina straff för vad han gjort...att de alltid hållit allt inom familjen så gott som det har gått. Det tycker jag var fantastiskt bra sagt, och jag tycker även att han (farbror nr.3) gjorde det bra redan från början som inte lovade att hjälpa till då han hade fullt upp själv...det tycker jag är ärligt och starkt, att man säger att man rent inte orkar hjälpa till...det är bra gjort! För det finns inget värre än folk som lovar att hjälpa till men inte gör det.

Nu menar jag inte att mina andra farbröder och min faster inte har hjälpt till som lovat, för de har dem verkligen gjort.
Förrutom en detalj och det är det att de tror att det är bättre när de inte säger vad som händer runt pappa, för att skydda oss...precis som att jag och mina bröder skulle vara 10 år...
Jag önskar hellre att dem ringer när de vet att pappa har varit inne på lasarettet efter att ha blivit misshandlad t.ex.
Sånt vill man inte höra några månader efter, av pappa, då till och med han har trott att vi har vetat.


Hur som helst så skulle jag och mina bröder in till Skeå en dag i början av året 2008 och då kör jag förbi Coop Forum och min bror säger
-"Men åååhhhh, såg ni vem det där var?"
-"Va, vadå?" sa jag.
-"Farsan var full och hade ramlat omkull där borta" sa brorsan och pekade...
Han ringde till farsan som svarade och sa att han var ungefär där brorsan hade sett honom, men han ville inte säga att han var full eller hade ramlat...men brorsan hade ju sett det redan...

Sedan dess har det varit relativt lugnt i omgångar.
Pappa slutade ringa onykter och det har känts väldigt skönt ända fram till i September - Oktober här någon gång då han började ringa onykter igen. Han ringde flera gånger onykter tills han för ca. 2 veckor sen ringde nykter.
Då sa han
-"Men hej, vi har inte pratats vid på jättelänge nu, du hör aldrig av dig..."
-"Jo pappa, vi har pratat flera gånger, men du minns inte det eftersom du har varit full varenda gång..."
-"Men va, när var det?"
-"Ja senast för några dagar sedan" sa jag.
-"Jaha, kan det har varit i Måndags då det hände en grej för mig?"
-"Nä inte i Måndags..." svarade jag.
-"I Tisdags då?" sa pappa.
-"Nja jag vet inte, men du har väl säkert varit full varenda dag eller?"
-"Va? Jag nä. Jag har bara haft återfall två gånger på två månader...nä förresten, två gånger på tre månader" sa pappa.


Visst visst, är det enda man kan svara då...och varje samtal inleds med hur underbart han tycker det är att han har hållit sig nykter så länge och endast haft ett återfall på 7 månader (ja ibland låter det så också..).
Men vad kan man förvänta sig av en som lider av missbruksmytomani.


Igår fick jag ett sms av honom där han skrev att min kusin ska ha barn.
Det visste jag redan och orkade inte skriva tillbaka.
Då försökte han ringa typ 3 gånger igår men jag orkade aldrig svara eftersom att jag vet att man behöver ha minst ca.45 minuter till godo om man ska hinna prata med honom eftersom att han aldrig avslutar samtalen.

Så nu tror jag faktiskt att jag ska ringa till han och se vad han ville, om det var något mer än det om att min kusin ska ha barn... För nu är jag ändå bara hemma och har inget för mig.

Jaja, jag återkommer med fler inlägg senare.

Ha en underbar dag allesammans!